leifsjoqvist

Har varit på studeidagar med skolan i Skagen.
Det är en fröjd att gå ut till Grenen där haven möts
och se brytningen.
Skagerack mot Kattegatt.


Jag cyklade runt i Skagen och tänkte så skadad
jag är att här finns ju inte en enda blatte.


Gick in på Skagernmuseet och fick en guidad tur.
En passionerad guide sa:
Om du tittar på en film och inte minns vad den hand-
lade om eller vad den hette, då är det underhållning.
Konst ställer frågor och väcker nya hela tiden. Konst
är nyskapande inte ältande.

Fascinerad hörde jag historien om verket Sankthansblus
på Skagens strand.

Kroyer målar hur hans hustru vänslar med Hugo Alven.
Han lyfter fram sin älskarinna som ler mot oss.
I bakgrunden försvinner två andra i otrohetens namn.
Det var en bild som var tvåloperan före sin tid.

Å andra sidan står det i katalogen om en klassanalys
där den ena skildras i ljus den andra i mörker.

En tavla som hundra år efter skapandet fortfrande fasci-
nerar och väcker frågor det måste kunna karaktäriseras
som konst.



På vägen tillbaka från den yttersta Grenen möter
jag en ung kvinna. Hon är fulländad. Tungan ramlar
ut och ögonen stirrar. Jag ser hur hon tycker att jag
är ett gloende stirrande miffo. Men jag kan inte låta bli.
Livslevande konst.