leifsjoqvist

Steg upp i ottan och tittade ut i det svarta
och gråa.
Cyklade till planen för lektion med fotbolls-
klassen. Bara 6 aktiva elever idag. Resten
sjuka alternativt ofrivilligt frånvarande.........

Kom hem gick ut med hundarna.
Kom in och fascinerades över att en dag
kan vara så grå. Hot om regn. Gråa moln.

En vison av tristhet.

Kollar film.

Bury my heart at Wounded Knee halvtrist semi

dokumentär om indianernas fall i slutet av förra

seklet. Det tragiska har skildrats så många gånger

att det närmast blir trivilat. Tyvärr. Det stora folkmordet

sjunker ner i glömskans träsk. Segraren skiver historien.

Minnesvärd sekvens:

Henry Dawes: If we don't put that land into the hands of individual Indians in five years- less-homesteaders and ranchers will demand it all... for nothing. The Indian must own his own piece of earth, Charles.
Charles Eastman: Did you know that there is no word in the Sioux language for that, sir?
Henry Dawes: For what?
Charles Eastman: To "own the earth." Not in any native language.
Henry Dawes: Well, then perhaps you should invent one.

Filmen startar med att berättarrösten läser upp ett gammalt
ordspråk från sioux vilket handlar om att det är lätt att vara modig
på avstånd.

Det tänker jag på när jag ser den andra filmen.
American crime.

En mycket otäck historia om hur en ung flicka torteras till
döds under lång tid och där massor av människor deltog
eller blundade för vad som skedde.
Jag skulle tro att 99% skulle säga att detta skulle aldrig ha
hänt om de varit närvarande.
Sanningen är att 70% eller fler inte talar sanning.

Det finns en förvånansvärt stor tolerans mot tortyr och
dödande om insatsen är att man själv skulle bli inbland-
ad.


Tänker på Hanna Arendt och andra som givit sig på ondskan.
Ondskan finns i vardagen.
Den finns mitt ibland oss.
Det kan bara bekämpas genom att vi hela tiden ser oss
sälva genom den andre.
Den dag vi slutar att se, den dag vi slutar att lyssna,
den dagen flyttar ondskan in.