leifsjoqvist

Såg Hunger häromkvällen.
Det var FILM.

Den dialog som förs finns mitt i filmen
mellan Bobby Sands och en katolsk
präst. Måste erkänna att jag hade svårt
att följa den iriska rotvälskan men det var
ändå ganska uppenbart vad det handlade
om.

Två gånger talar Margareth Thatcher till parlamentet
i filmen. Hennes engelska är inga problem att följa.
Det blir också en kontrast till verkligheten som gör
att ilska väcks från den tid som flytt.

Över hela scenen vilar Karwais scener från
In the mood for love med dess cigaretter
och rökens vägar virvlande i den långa scen-
en när de två männen samtalar.

Resten av filmen sköts av bilden.
Även om man inte är insatt i irlands frihetskamp
så förstår man. Det handlar lika mycket om den lilla
människans sätt att bekämpa en övermakt.
 

Vi blir också varse om att våldet hittar in överallt
när konflikten blir så långvarig som den nordiriska.

För en gammal veteran nio långvårdsyrket var det
intressant att åter stifta bekantskap med liggsår och
värmemadrasser.

Hunger utsågs av AB till årets bästa film.
Jag motsäger inte det.



På bilden visas hur en arrestlokal ser ut när man kletar sin
skit på väggarna. Det var IRAs sätt att protestera att man inte
betraktades som politiska fångar. De hällde också ut pisset
i gångarna.