leifsjoqvist

I Kongo pågår ett folkmord mot kvinnor.
Landet präglas av en massa rövarband
som strävar efter makt över territorier. Makt
över att utvinna diamanter och kobolt där Kongo
står för hälften av världens produktion.

Landet är laglöst.
För att kontrollera angriper rövarbanden syste-
matiskt kvinnor och barn. Familjen den enda
stabila strukturen slås sönder.
I de rapporter som kommer redovisas en säll-
synt grymhet i attacker mot kvinnor och barn.
Massvåldtäkten är inte nog utan stympning och
tortyr är en del av vardagen.

Åter ställs vi inför något som det blundas för.

Detta är Kongos öde.
Från slutet av 1800-talet till 1908 var landet Kung
Leopold II privata egendom. En större perverst svin
har historien sällan skådat. Han mjölkade landet på
allt som gick att finna. Han såg till att man stympade
människor i förebyggande syfte. Han planlagde mass-
mord på upp till 10 miljoner kongoleser.

1908 blev landet ett belgisk koloni.
Massmördaren Leopold II kunde dock leva gott på
sitt förvärv. Han knullade unga kvinnor i parti och
minut och umgicks med de andra kungahoven i
Europa och var väl sedd där.

Det är här dagens folkmord har sin början.
Det är det belgiska kungahuset och den belgiska
staten som borde ställas inför rätta.
Till att börja med.

Sedan skulle man ställa alla de företag som överhuvudtaget
har verksamhet idag i Kongo och döma dem kollektivt.
Kongo är ett exempel på vad som sker med en okontrollerad
marknad. Finns det vinster att göra sker det över kvinnor och
barns torterade och mördade kroppar och utan att en tår fälls.

Man bör också ställa sig frågan om varför det är viktigare
att redogöra för Mugabes oförmåga i Zimbabwe än vad är
att skildra folkmordet i Kongo.

Det troliga svaret är att Kongo trots allt är så tydligt exempel
på vad kolonialism och tygellös kapitalism ger när den flyter
samman.