leifsjoqvist

Jag ser Åke Lindmans film Slaget om Finl and .
Det handlar om försvarskriget 1944.
Några år tidigare hade ju Finland anfallit Sovjet
med benäget stöd av Tyskland. Tyska trupper
for genom Sverige då och detta har ansetts
vara en skammens politik på här och utomlands.


I ett större perspektiv kan jag tycka att Sverige inte
har hälften så mycket att skämmas över som våra
nordiska grannar.
Finland gick i krig med nazistiska Tyskland och anföll
Sovjet.
Norge föll inte undan, med Quisling var det många
norrmän som underordnade sig den tyska nazismen.
Danmark var ansiktet utåt för den tyska nazismen.
Danskarna vek ner sig och skodde sig under ocku-
pationen och många var de som stred på de tyska
fronterna.
I det perspektivet borde inte Sverige bära skammens
krona, vi kan ta över när de andra burit den.


Inte heller borde vi känna skam när vi jämför med
det som var Jugoslavien. De länder som en gång
tillhörde Jugoslavien lärde inte mycket under kriget.
När staten Jugoslavien föll sönder var det ju närmast
en folksport att våldta och mörda. Ingen nämnd och ingen
glömd.



Våra turkiska vänner mördade 1 miljon armenier 1905
under deras folkmordsäventyr.

Sålunda kan jag inte se att det skulle vara något skadligt
för en nation att inte ha varit i krig. Tvärtom. Sverige och
dess folk är ett föredöme när det gäller att undvika krig.
Ett föredöme när det gäller att arbeta med fredliga lösningar
och undvika att krig.

Tills nu när vi accepeterar USAs imperialisktiska äventyr i världen
och dessutom hjälper till med pengar och militär i ockupationen
av Afghanistan.


Den gamla parollen Alla folks frihet- hela världens fred
borde åter lyftas och arbetas för.