leifsjoqvist

Det finns en grupp som är mindre synliga
än alla andra i samhället och det är den
grupp som vi kallar de med psykiska funk-
tionshinder.

Ibland dyker de upp och skänker glädje som
i Grunden Bois eller Köping, annars är de några
som vi tittar på utan att tilltala.



Det finns oerhört lite intellektuellt material runt
denna grupp. Jämför man med "fin" galenskap
som psykoser är skillnaden monumental.
Psykosen är ju ibland revolutionär. Ibland bara
oförklarlig, men alltid dynamisk.
Orsaken är ju, naturligtivs, att vi alla kan bli psy-
kotiska men vi kan aldrig bli utvecklingsstörda.

Psykiska funktionshinder är biologiska och sed-
an 70-talets sista stora försök att hitta sociala
orsaker till exempelvis autism så råder ingen
diskussion om detta.
Psykosen är ständigt under diskussion.

Psykosen skapar seriemördare eller revolutioner.
Psykosen gör oss rädda och skapar respekt.

Det har blivit bättre för de unga med psykiska
funktionshinder. De och deras föräldrar får
hjälp att klara av situationen utan institutioner.
Här skapas också socialt och intellektuellt
kapital.

Men de runt 30 och över för dem är det öken.
De glöms på gruppboenden där de sköts av
personal utan utbildning, landets sämst utbildade
chefer och under ständig medicinbehandling.

De lever på undantag. De allra flesta är inte medvetna
om att de som idag skapar barn för framtiden aborterar
sådana som de. Det kommer inga nya.
Vem skulle vilja leva med den vissheten?
Om jag föddes igår skulle jag aborteras.