leifsjoqvist

Jag drömde att jag var på Ullevi.
Det var sommar.
Iron Maiden hade dragit iväg live-
spelningen från 1984.

Jag var sjöblöt av svett.
Min stora feta och håriga kropp doldes
enast av ett par jeans och en läderväst.
Mitt långa hår vällde över denna
förortskreation.

Powerslave, Rime of the acient mariner,
The trooper och Revelations ekade i mitt
euforiska inre.

Då möttes jag av Eva Beckman som såg
prototypen av förortssvennen, den blekfeta
medelålders mannen utan hjärna och själ
fylld med självömkan och stinkande av jäst
öl och hon frågade:

-Hur känns det?

Jag svarade:
-Det var som att äta Madeleinekaka doppad i
 lindblomsthe..................(1)


Fotnot:
En förklaring till de som inte fattar det otroligt
roliga i detta. Marcel Proust var en pussyför-
fattare som skrev en skittråkig svit av böcker
under arbetsnamnet "På spaning efter den tid
som flytt". I en av delarna minns han i ett slag
sin barndom när han smaskar kaka och the.

Proust stora problem var att han aldrig knullade
ordentligt. Inga köttaknull där inte.
Hans beskyddare är likadana. Intellektuella mesar
med händerna inåt kroppen. Man känner igen dessa
på bajslukten. Deras inåtvända händer gör att de så
gott som alltid kör upp fingret i rövhålet när de skall
försöka att torka sig efter uträttat behov.