leifsjoqvist

Ibland är det svårt att förstå varför
man stannar upp i en kamp för en
bättre tillvaro.

Den kamp som homosexuella fört
i sekler och som nu i modern tid börjar
ge resultat och som syftar till att göra
upp med de normer som kväver männi-
skors möjlighet att visa och ge kärlek.

Det har kämpats mot monarkier och kyrka,
mot sanna liberaler och kommunister och
inte minst folkhemsbyggare.

Homosexuella stod ju faktiskt för en annan syn
på livet. De flydde från normen och visade att man
kunde leva på annat sätt än i tröstlös tvåsamhet.
HIV bromsade upp kampen och gjorde det hela
till en banal könskamp.

Jag vet inte vilka som är mest tragiska:
-Homosexuella som kämpar för att få leva enligt
 heteronormen och gifta sig i kyrkan, eller....
-De som bekämpar dessa uppgivna homosexuella.


Jag kan inte se någon vinst i att homosexuella går in
och förstärker hereronormen. Det visar ju sig att att bögar
och flator lider lika jävligt som vanliga heteros när de ham-
nar i tvåsamhet.

Först måste du göra upp med dig själv sedan kan du
välja om du skall vara homo eller hetero. Det viktigaste
är dock att du blir människa och som sådan måste du
acceptera ensamheten.