leifsjoqvist

Det märkliga med vissa människor är att de

bara kan tänka i negationer. Jag har arbets-

kamrater som måste definiera verkligheten

med negationer och korrigerande tankar.

De kan inte utgå från det som fungerar eller

det positivt upplevda.

De begriper inte sambandet.

Det Lutherska arvet.

Livet skall inte vara kul, det skall arbetas

och korrigeras. Vila gör man i himlen.

Kommer till skolan och där upptar som vanligt
de flesta punkterna på dagordningen de som inte
har skött sig och vad som inte fungerar. Det finns
inte tid att lyssna till de goda berättelserna.

Till fotbollen och u-möte.
Ledare gnäller över att ungar är i klubbhuset.
De vill ha fler dörrar för att stänga ute de van-
artiga barnen till materialet.
Varför är vi där?
Vems är klubbhuset?
Åter...inga goda skrönor. Inga goda matchrapporter.
inga reflexioner från en positiv sekvens från senaste
träningen.

Tränar.
En förälder kommer fram och berättar att en pappa är
missnöjd med hur jag coachar laget. Pappan anser att
jag bänkar hans son alternativt låter honom vara back.
Sanningen är följande: hans son har spelat 5 matcher.
5 timmar. De fyra första spelade han 4 timmar- inga
byten( vi hade inga avbytare). Den femte fick han spela
mittfält olika positioner och bytte liksom 11 andra spelare.
I en av matcherna fick hans spela back andra halvlek för
att vi var helt överlägsna.

Pappan anser att jag är en usel coach.
Han är själva reinkarnationen av negativism.
En energitjuv. Mannen som ena stunden jublar för att växla
till nattmörker. Ingen vet vad som skall följa. Ena stunden
är alla hjältar andra stunden demoner.
Jag fylls av negationer, ilska och frustration.

I vissa språk blir dubbel negation positiv.
Hur då med kvartettnegationer? Paradiset?