leifsjoqvist

Under de senaste veckorna har Timbro
verkligen skickat ut de antiintellektuella
stormtrupperna mot offentligheten.
Det märkliga är dock att trots de uppenbara
plattityderna så bereds dessa figurer plats
i Public Service.

Det började med Pär Ström som skriver massa
skit om att det är synd om mannen. Det är dravel
om att mannen inte uppskattas nog och att kvinnor
är otrogna och inte väljer den snällaste killen att
knulla med (Det stinker knullfritt om Ström.)

( valfri bildtext:
 1)Sänk skatterna-snälla!
  2)Jag borde emigrera till USA
   3)Jag prioriterar ny kultur )

Sedan kom nästa groda och det var en wannabee
till Erik Zsiga och han själv gick ut med en s k under-
sökning som sa att kulturen fick massor av pengar.

Poängen för Zsiga var att få fram ett nyliberalt budskap
som säger: sänk skatterna så folk kan lägga pengar på
vad de vill.
Denna liberala doktrin ger att rika blir förbannat mycket rikare
och att all form av kultur utanför mainstream blir ännu mer
underground.
Om Zsiga menade allvar med att ge de mindre bemedlade
pengar till kultur ( och ett bättre liv) skulle man naturligtvis
höja lönerna. Det skulle verkligen öka livskvaliten.
Zsiga slaktades av Stefan Jonsson i radiodebatt. Zsiga
var liksom Ström pinsam. De har ju inget annat att komma med
än provokationer.

Till slut pinsamhetens moder Pär Krause. Han gav i veckorna ut en
liten skrift om Gongos som han döpt NGOer som sysslar med bistånd
till.
Krauses poäng är att alla dessa NGOer inte är liberala.
Han har kollat några få och medger gladeligen att han kollat
väldigt få och absolut inte vad de gör i praktiken.
Krause beger att SIDA skall ta reda på vad organisationerna som
söker bistånd skall tala om allt de gör och publicerar. Han vill ha
förhandsmöjlighet till nekande.
Krause jobbar i en amerikansk tradition från 50-talet som kallas
McCarthyism och som syftar till guilt by association.

Om Ström, Zsiga och Krause skall föreställa det liberala avantgardet
så är domedagen nära. Då kan vi se intigheten som morgondagens
ljus.