leifsjoqvist

Dokumentärredaktionen har en utmärkt serie
om intolerans. Christoph Andersonn har följt
NPD I Mecklenburg och Nationaldemokraterna
i Södertälje.

De mest minnesvärda var en ung assyrier efter
ett torgmöte i Södertälje. En av Nationaldemokraternas
flygbladsutdelare påminde om en totalt omedveten
och ständigt skrattande arbetskamrat vilket förstärkte
min förundran över dessa rasister.


Dock, så höll den av dem med lite i pannbenet en före-
läsning til den unge assyriern vilket gick ut på att ND
ville kämpa för att denne unge man liksom alla andra
skulle få ett eget land.

Efter mötet säger den unge asssyriern att han kunde
tänka sig att rösta på Nationaldemokraterna.

Rasisterna lär sig. De står inte och säger att alla moskeer,
synagoger och annat "icke-svenskt" skall raderas. De säg-
er att de skall betala bidrag så att alla svartskallar kan åka
hem igen.Hudfärgen bestämmer. Ingen skall dock tvingas.
Det skall bli en lika smidig lösning som när Tyskland föste
ihop gamla och utvecklingsstörda i speciella gasbussar.

Den andra stora paradoxen är det stora värnandet om yttrande-
friheten. De upprörs över att de inte får ösa galla över svart-
skallar och menar att varje försök till att hindra dem är odemo-
kratiskt. De är så paranoida att de övervakar officiella röstsam-
manräkningar då de tror att staten fuskar. Å andra sidan ser
de inga komplikationer med att utvisa över 1 miljon människor.


ND är en enfrågegrupp. Det är bara synen på svartskallar som
håller ihop dem. Även det är det lite si och så med. Sverigedemo-
kraterna som också har en huvudfråga som också handlar om
svartskallar kan inte enas med sina bruna trosfränder. Man skulle
kunna tro att det är ett kulturellt särdrag att små marginella grupper
i politikens utkanter alltid är oense. Säkert beror oförmågan till
samarbete på den inbyggda viljan till att tro på konspirationer som
är själva grunden för dessa messianska partier.

ND är det tredje största partiet i Södertälje.