leifsjoqvist

Igår var jag ute och drack öl med mina
torsdagsbröder ( f ö är en av dem frimurare).

Vi träffas sista torsdagen i varje månad och dryftar
frågeställningar om högt och lågt.

När mannen passerat 40 årsgränsen blir hjärnan
viktigare än fitta ( vilket oftast har högst biologiska
orsaker).

När jag skulle åka hem möttes jag upp av en svart
man som undrade om jag ville åka taxi.
Det verkade vara en bra ide.

Jag satte mig fram och den  svarte mannen bak.
Föraren var en prototyp för den onde serben.
Grå skäggstubb och otroligt rosslig röst.
Han underhöll mig med saker som:
"kvinnor är bortskämda och konstiga, annat var det förr"
"Ungar är hemska. De får för lite stryk"
Kort sagt: en boren humanist.

Hela tiden kommunicerade männen med backspegeln
och jag började förstå att allt inte var uttalat oss emellan.
Så jag förde in samtalet på maffiabröder och min tid som
närstridsinstruktör i det militära. Vi pratade ett tag om detta
och hade trevligt.
Så var vi framme och mannen bakom ratten önskade mig
lycka till och "nä,nä kompis" var det om betalning.

Vi skildes som lyckliga och glada män i den stormiga natten.