leifsjoqvist

No country for old men bär bröderna Coens signum.
Det finns en undertext som jag inte greppar. De kan
finnas flera men det också vara så att det inte alls
finns någon.

Coens filmar som få andra.
Det är film.
De och Wong Kar-Wai respekterar formen.
De gör FILM.
Inte teater och inte bildsatt litteratur.

No country..är ohyggligt våldsam.
Men våldet är underordnat. I flera av uppgörel-
serna kommer vi in när allt är över. Vi får själv
tänka vad som hänt.
Detta inbjudande att delta är typiskt Coen.


Jag sitter dagen efter och funderar vad det är de
vill säga och jag har inte en aning. Vad som fastnat
är en stor samling karaktärer och livsöden, som all-
tid stora skådespelare. Filmen ger också trots sin
ohyggliga brutalitet ett lugn. Här flashas inte. Här
diskuteras en stund innan dödandet. Det är makabert
och intressant. Vi skall ju alla dö.

Funderar var jag skall placera denna bland Coens
filmer och fastnar för en tredje plats:
Coens fem bästa:
1.The man who wasnt there
2.Oh brother,Where art thou?
3.No country for old men
4.The big Lebowski
5.Blood simple

Då är altså inte filmer med som
Barton Fink
Millers crossing
Fargo