leifsjoqvist

Moisterna på 70-talet stred som blodhundar
för yttrandefriheten.
Man stred för att underklassen skulle organsiera
sig och i den kampen var självständighet absolut
nödvändig.
Det var viktigt att kampen var självständig och inte
vilade på nycker från staten (eller som fallet var med
V-partiet på subsidier från Sovjet och Östeuropa).

Man sa att förhatliga tidsskrifter i krislägen lätt kunde
få sina bidrag indragna och därmed falla.

Stalinisterna i KPMLr höll inte med. De tyckte man
skulle lura staten för att försörja kampenheten.


Idag kan vi se hur en liberal som Dilsa går till storms
mot allt som luktar vänster. Liberalerna har hittat sin
kulturella torped. Alla som inte gillar USA och stora
aktievinster skall brännmärkas.
Dilsa sitter i referensgruppen till Statens kulturråd. Hon
skall bestämma vad som är bra för oss.
Hon vill ha bort allt stöd till Mana för att denna är
antisemitisk och att den är kass.

Detta har referensgruppen ställt sig bakom.

Det är naturligtvis en provokation.
Mana är bara en grupp bland majoriteten av
Sveriges befolkning som är trött på att Sverige
stöder en apartheidstat grundad på Gamla
Testamentet grumliga teser om allt från folkmord
till gruppvåldtäkter på oliktänkande.

Mana är prövostenen.
Kan man dra undan bidrag för den skapas ett
prejudikat som borde få en mängd tidsskrifter att
börja svettas.

Dilsa är på krigsstigen och har där med sig kommunist-
ätaren Mats Svegfors i referensgruppen.

Det börjar röra på sig.............................