leifsjoqvist

Liberalerna har verkligen lyckats med en sak
de senaste decennierna och det är att förvränga
synen på staten.

Frihet är transnationella företag som styrs av några
få individer vilka utövar oinskränkt makt genom sitt
(ofta) ärvda kapital.
Diktatur är en folkvald stat där varje medborgare kan
avsätta den makt som inte fullföljer sitt uppdrag.

Det är egentligen enkelt. Motsatsen till liberalism är:
Staten är vi- Kapitalet är dom.

Den lilla enskilda människan har alla att vinna på en stark
stat som kan stå emot Kapitalets nycker.

Läste idag Captus där Andreas Braw har en sinnesförvirrad
analys över media. Han menar att PS är ett vänsterprojekt som
hyllar Castro och Pol Pot. Å andra sidan hånar han PS för att de
visar Babben och Playa del sol.

Frågorna hopar sig över de som ondgör sig över PS.

Har media blivit mer upplysande sedan vi fick reklamfinansierad
TV och Radio?
I så fall på vilket sätt?
TV-kanalerna sänder ju bara ren skit. 90% är gjort för amerikansk
marknad. Massproducerat.
Var tog variationen och det divergenta utbudet vägen?
Vilken radio har utvecklat samhällsdebatten?
Det pratas skit, produceras infantila tävlingar och spelas amerikansk
(ibland med svenskfödda)populärmusik.


Är det ovanstående en definition av ökad frihet och demokrati?
Liberalism?

Visst är det så. Det är det liberala projekt som föddes ur den
brittiska kolonialismen. Man ville ha ett barabari med mänskligt
ansikte. Man ville ha en lugn underklass som kunde serva de högre
klasserna utan massa jävla revolter och protester.
Seklerna har lärt överheten att öka och minska smulorna från
bordet.

Det mest geniala draget var när man gjorde liberalismen till ett
radikalt projekt. Man pratade om frihet och rättvisa. Den djupare
definitionen om vems frihet och rättvisa snarades.
Överheten gjorde sig själva till rebeller...mot vadå?
Sig själva?