leifsjoqvist

Det finns en tradition i Sverige och västvärlden
som grundar sig i idealistisk tankedynga.
Tankar kring queer och feminism av idag är en
del av denna tradition. Den tar inte hänsyn till
det samhälle som finns eller de komponenter
som verkar i den.

Bara bröst i badhus är bara en liten del i denna
stolletradition. Å ena sidan fasan över våldet i de
sexuella å andra sidan den totala fokuseringen
i det sexuella, utan att se konsekvenser.


Det är som 70- och 80-talets fredsrörelse. Där gullade
man och pratade om kärlek. Ondskan fanns bokstavligen
i sandlådan. Uppfostrade vi våra barn i fred skulle det
inte bli några krig. Fredsfostran var den viktigaste delen
av kampen mot supermakternas kärnvapen.
Det handlade bara om kärnvapen. Alla andra vapen som
dödat miljontals människor var sekundära.

Vad hände?
Jo, den amerikanske superhöken Reagan knäckte  Sovjet.
Upprustningen knäckte den ryska ekonomin. Sovjet hade
ju en vision att allt var bättre i det sovjetiska systemet. Nu
blev den illusionen naken i Sibirien. Sovjet föll.

Europas utveckling även för de mindre bemedlade var inte
en skänk av snälla liberaler, aktiva radikaler eller organiserade
socialdemokrater. Utvecklingen att tacka bar namnet Stalin.
Väst var livrädda för Josef Stalin. Därför började ett exempellöst
uppbyggande som även gav de fattigare ett bättre liv.
Det höll på att ebba ut när Sputnik stack till rymden och visade
att Sovjet var före Väst. 1960-talet var det årtionde då en arbetare
kunde försörja sin familj och kunde hålla bil och sommarstuga.
Allt detta tack  vare en av historiens mest maktfullkomliga härsk-
are.