leifsjoqvist

I nr 24 av den eminenta tidskriften Fronesis skriver
Jakob Norberg om kaffet.

Kaffet som en symbol för de goda borgerliga
värderingarna. Han citerar historiker som
Schivelbusch och filosofer som Habermas.

Den senare har ju skrivit utförligt om de engelska
kaffeshusen och deras politiskt sociala betydelse.
Habermas tanke om deliberativ kommunikation
kommer från hans tankar kring dessa kaffehus.

Den deliberativa kommunikationen är alltså en
diskursfri och klasslös diskussion som bygger
på argumentets styrka och enbart detta. Ett rum
för förnuft utan konflikt.

Klasslöst är det inte i Göteborg i vilket fall.
För några veckor sedan gick jag till ett av dessa
plåtrum och skulle ta en kopp kaffe.

"En köpp"; sa jag.
Kafeförsäljerskan tittade på mig med stora ögon.
De uttryckte förvåning och förakt.
De uttryckte oförståelse.
Jag kände mig som den felande länken,
upptäckt men osedd.

"Vad skall du ha", frågade hon med stor skepsis.
"En kopp kaffe"; sa jag igen.

Hon verkade fortfarande inte att förstå.
"Bara kaffe alltså", sa hon med ännu större skepsis.
Nu hade det bliivt tyst på Cafeterian. Alla tittade åt vårt
håll.
"Japp", sa jag. "Jag menar,ja, jag vill ha en kopp svart
kaffe",

Det fnittrades en aning, men till slut fick jag mitt kaffe.
Kvinnan bakom disken tog hutlöst betalt och tittade
inte åt mig när jag fick växel tillbaka. Däremot sken
hon åt den kostymklädde mannen som önskade sig
en "Ristretto".


Så mycket för kaffehuset som en oas för utopiska diskurs-
fria diskussioner.
I min fantasi gav jag kärringhelvetet bakom disken rejält
med förortsvåld, den sanna klassmarkören.