leifsjoqvist

Vi lever i en tragisk tid.
Borgerligheten är död.
Kapitalet lever.

I en sådan tid handlar det om att mobilsera
kraft och organisera. Det handlar om klass-
medvetenhet och klasskamp.

Det borde inte vara något konstigt.
Men det är det.

Vi har en kapitalvänster som är sällsynt
tydlig i skiktet runt Arena. Idag skriver Per
Wirten om att vi skall slopa alla ismer. Han
menar också att tiden är inne för en ny vänster.

Dock ser Wirtens vänster ut som 70-talets
Folkpartiet under Per Ahlmark.
Wirten tycker att vi skall dra en Lans för kvinnor
som pratar smörja i P1.
Vi skall kämpa för att bögar och flator skall få
gifta sig i kyrkan- å andra sidan skall vi se över
heteronormen- och att alla skall få byta kön
socialt såväl som kirurgiskt.
Vi skall försörja oss som horor på ett jämställt
vis.

För första gången vill jag be Per Ahlmark om ursäkt.
Inte ens han förtjänar att bli jämförd med virrpannorna
på Arena.

Vem skriver om vårt största fackliga förbund, Kommunal?
Vem skriver om arbetarkärringar?
Vem skriver om att ungdomen åter skall användas som
profitförhöjare och gå på gesälllöner?

Vad är det som förändrats i klasssamhället som säger att
kampen är avslutad?
Jag ser större klassskillnader än på över 60 år.
Jag ser det genom att kolla löner.
Jag ser det på hur folk bor.
Jag ser det i vem som går i vems skola.
Jag ser det i käften på folk.

I detta läget säger de "radikala" som kommer till tals i
den av kapitalet ägda pressen att vi bara skall kolla kuk,
fitta och cirrusmoln.


Det är avsaknad av vänster som får OG och diverse obskyra
organisationer att uppstå. Arbetarrörelsen hade krav på sina
medlemmar. I tomrummet och utan organisation kan Ahar
lätt organisera. Det är ingen slump att stater utan organiserad
underklass får hög kriminalitet. Någonstans måste ilskan över
orättvisan komma ut.

Marx behöver åter läsas.
Vi behöver nya analyser över hur samhället ser ut.
Vi behöver lära av misstag.
Resultatet av lärdomen får dock inte göra oss till
underklasszoombies och bli liberaler.