leifsjoqvist

Ofta gör vi en stor sak av den personliga
friheten. Särskilt stor sak gör över- och
medelklass om denna frihet.

Hur ser den då ut?

Den som levt i villaområden vet hur Gestapo
en gång fungerade. Kolla alla hela tiden- poängen
är att ingen vet när man är övervakad, därför
måste vara beredd hela tiden.


Det är därför det är en ständig stress med hus och
trädgård i alla villaområden. Det gäller ju att inte bli
det hushåll som inte har råd eller ork att förnya sig.

Eller ta alla dessa medelklasskvinnor som strider för
kvinnlig frihet och jämställdhet. De planerar år i förväg
för traditionella bröllop och när de väl får barn  blir de
levande bevis för den omedvetna medvetenheten.

Eller männen som mäter kuk i motionspåret eller bastun,
som pratar plånbok, som pratar visioner, som pratar kärr-
ing som regerar med torrfitta.

Detta är alltså friheten vi skall sträva efter?

Vi overallklädda gubbar i lägenhet och idogt cyklande
fram i ur och skur behöver inte säga något, vi är själva
sinnebilden för kommunisten som det aldrig blev något
av. Frihetens antites.

Jag minns en gammal bankdirektör vars barnbarn jag tränade
i fotboll. Vi pratade ofta. Han hade varit mycket framgångsrik.
Han sa ofta i våra samtal:
"Tänk om jag ändå valt annorlunda"
"Jag kunde ha läst mer, jag kunde ha umgåtts mer med
mina och andras barn. Jag kunde varit lyckligare".

Makten och "friheten" har ett pris.

"Olla" medelklassens tandborstar!