leifsjoqvist

Jag började i morse med stor entusiasm.
Jag skulle cykla till Göteborg.
Jag åt en ordentlig frukost och tog adjö
av far och mor.

Jag cyklade längs Fryken. I Norra Ås stannade
jag till för att titta på en koleragrav från 1850.
Där var tre begravna, dock inga namn.

Kom till Kil där en kvinna tappade sin tändare
när jag hoppade av cykeln. Vad trodde hon jag
skulle göra?

Vid Edsvalla började det regna. Lite.
Jag stannade till I Grums vid den villa där det
för några veckor sedan var skottlossning vid
ett illegalt pokerparti. I huset bredvid satt en
tjock käring och två tjocka gubbar med keps.
Det var antagligen det white trash som intervju-
ades i tidningarna. Jag stirrade på dem ett tag
bara för att de skulle ha något att prata om några
timmar. Jag cyklade därifrån.

Utanför Grums ökade intensiteten i regnet.
Cyklade mot Säffle med begynnade rövvärk.
Regnet ökade. Hittade inga lokala banor utan
fick cykla på Europavägen. Regnet ökade.

Bara regn och bilar som skvätte.
Inget kul.

Säffle är laglös stad där finns mycket motorburen
ungdom och annat löst.
Kan en värmlänning vara hård?
Kan man hota någon på värmländsk dialekt?
"Ska ja jööör jolapelsö av benstomma di"?

Min dotter ringde och frågade om jag ville ha skjuts.
Nej, sa jag bestämt.

Kom till Åmål. Riklig med regn nu. Skorna genomsura.
Allt genomsurt. Jag köpte en korv. Hörde på radion att
regnet skulle fortsätta två dagar till.


Jag ringde min dotter:
"HÄÄÄÄMTTA MIIIGGGGGGG"!!!!!!!

Jag cyklade 12 mil.
Hade ont i röven.
Lycklig var jag när jag satt i bilen
och visste att jag snart skulle vara
hemma i Götet igen.