leifsjoqvist

I gårdagens Västnytt intervjuades en ung man.
Han och några vänner till honom misshandlade
en ung man brutalt.

Den misshandlade hade oturen att befinnna sig
på fel plats vid fel tillfälle.
I Intervjun säger den unge mannen att han inte
vet varför han gjorde det.
Han känner heller ingen ånger.

Psykopat? Idiot?
Ganska långt därifrån.
Jag vet vem han är och han är som grabbar
är mest. Han är inte blatte och han är mig vet-
erligen inte nazist.

En vanlig kille som det slagit runt i huvudet på.
Som det oftast är.
Vi vill gärna att förövare skall vara varulvar, monster
psykopater, onda andar. Vi vill ha en odefinierad
och obegriplig ondska att lägga skulden på.

Vi vill att det skall vara långt ifrån det vi är.
Tyvärr, det finns nästan alltid i ett hem som
du inte förväntat dig.

I Intervjun säger en läkare att våldet blivit grövre.
För tio år sedan sparkade man inte på en som låg,
sa han.
Vilket jävla trams!

Jag har hört detta sedan tidigt 70-tal då jag själv
blev införstådd med att det fanns grovt våld.
Varje gång sedan snart 40 år någon blivit miss-
handlad slår media, polis, läkare och allmänhet
ut med händerna och säger:
"Vad är det som händer? Så här var det inte förr?
 Förr slogs man i ärliga knytnävsslagsmål."

Skitprat.
Fylleslagsmål med tillhyggen är lika gammalt som
mänskligheten självt.
Rå misshandel är ingen nyhet.

Det som är nytt är att det anmäls.

När jag var 15år satt jag och såg på när en jämngammal
blev misshandlad under ett par timmar. Ingen ingrep.
En man kom och såg på men gick därifrån utan att in-
gripa. Det är det värsta i misshandelsväg jag upplevt
och ens läst honom. Det var 1973. Det var inget ovanligt
med råa misshandlar då. Misshandel med kniv och
stllettbatong var lika vanligt då som nu.


Dock, ingen anmälde då!
Demoniseringen av unga tycks också bara bli värre för
varje generation. Nu när vi har äldre som ofta inte klarar
av att bli vuxna blir det ännu mer angeläget att projicera
denna oförmåga på de unga.

Då var vuxna vuxna.
Idag är vuxna ofta fega och undflyende.
Det kan skapa ett värre samhälle.
Unga behöver gränser och de behöver vuxna
som kan ta prata, respektera men som också
kan sätta ner hälarna och säga:
"Nu lelle vän tar vi det jävligt lugnt!"