leifsjoqvist

Det finns vissa brottpunkter som vänder opinioner
och skeenden i samhällsutvecklingar.
När massakern i Song My avslöjades tog opinionen
mot Vietnamkriget ett rejält skutt.

Då kunde inte ens de vänaste imperiekramarna låtsas
att kriget mot Vietnam handlade om demokrati och frihet.
Hur kunde man ernå frihet genom att massmörda barn,
kvinnor och gamla?


I  Haditha i Irak genomfördes en liknande massaker alldeles
efter den amerikanske invasionen. Det var ungefär detsamma
som Song My. Man sköt ursklijningslöst från hus till hus och
mördade kvinnor, barn och gamla. Några lägre befäl och
meniga ställdes inför rätta och sedan blev det tyst.

Hur många känner till Haditha?

Frågan om solidaritetens vara måste upp och diskuteras.
Anledningen till det stora engagemanget för Vietnam var
ju att de stred för socialismen och en bättre värld.
Vi ville detsamma.
Det fanns en tanke om att vi strävade åt samma håll.
Vi var alla anti-imperialister.

Så är det ju inte med Irak.
Jag är inte muslim.
Det känns så där lagom intressant att solidarisera mig
för något som ge en islamisk teokrati.

Hur kan man vilja ha statsledningar som styrs av vidskepelse.
Valet står mellan amerikansk  kristen antihumanistisk imper-
ialism eller irakisk antihumaistisk islamitisk makt.

Pest och kolera?

Vad gav kampen mot den sovjetiska imperialismen i Afghanistan?
Sovjet föll och det var bra.
Men för Afghanistan?
Konstant inbördeskrig mellan de klanledare som stöddes i
kampen mot Sovjet.
Övertagande av talibaner som skapade en islamisk teokrati.
Så ny attack av imperialism och ny anarki.


Var tog analyserna vägen?
Var finns analys av imperialismen idag?
Frågan om det nationella oberoendet?
Idag måste den religiösa aspekten finns med, gör den det?

Såg idag filmen Battle for Haditha.
Den födde massa tankar men det var
ingen bra film.