leifsjoqvist

Behaviourismen som alla trodde hade avlidit
har gjort comeback. Kognitiv terapi kallas det nu.
Samma skit med nya ord.

Här lär man ut att människor med Downs syndrom
skall lära sig saker genom att man slänger ner dem
på marken och bryter upp armarna bakom ryggen.

Det handlar inte om nödvärn. Det handlar om korrigeringen
av beteende, i den kognitiva världen kallas det utveckling.


Det kan alltså handla om att en klent kissar på sig.
Då skall hon få duscha, men iskallt, så att hon inte
finner kissandet som stimulerande. Skulle hon då
fortsätta kissa blir det pang i backen och armarna
bakom ryggen.

Jag tror inte på den här smörjan.
Det går inte att formulera en gångbar metod som
innesluter våld och förnedring.

Det finns ett gränsland mellan människor med
intellektuella funktionshinder och de med psykiska
sjukdomar. I detta gränsland finns våld och själv-
destruktivitet som en slags vardag men utan större
uppmärksamhet.

Det som finns skrivet handlar om barn.
Inte sällan sägs det at man skall hålla fast barn
när de gör sig själva eller andra illa.
Hur gör man med män som väger 100 kilo?

Däremot är det i alla läger tillåtet att misshandla
folk med droger. Det är fullständigt legitimt att trycka
ner både vanebildande benzodiazepiner och person-
lighetsförändrande neuroleptika. Det är inte bara
legitimt. Det är metod.

Det skulle man kolla nästa gång i Uppdrag granskning.
Hur många med intellektuella funktionshinder felbehandlas
med mediciner?
Hur många får neuroleptika som straff?


När man kommer från gruppboende till psykvård så ser
man vilka olika världar det är.
Det första kan i sina bästa studen vara hemlik miljö där
individer faktiskt har ett gott liv, det andra är avstånd och
instutition.

Klart är att det krävs mer att sköta bilar än människor.
Omsorgernas poäng är ju att ha låga krav så att man
slipper utbildad personal. Det är ju därför skit som
kontrolltganing kan existera. Han någon föreslagit det
på min arbetsplats hade jag brutit hans arm.