leifsjoqvist

Hittar boken Synpunkter på Lars Ahlin.
En antologi sammanställd av Lars Furuland.

Ahlin tillhör de som jag läste i min egen kammare.
Vi pratade inte om honom i rörelsen.
Vi var goda kommunister med hög moral besatta
av tanken om "den som icke arbeta skall ej heller
äta".

Ibland undrar jag om den sant konservative och maoisten
insåg hur nära de stod varandra.

Vi borde faktiskt läsa Tåbb med manifest.
Kanske är det den enda roman som ställde
frågorna på sin spets.
Tåbb har alltid manifestet med sig.
Men han får inget arbete hur mycket han söker
och då hamnar han utanför och får inte vara med.
Likriktingen var lika stor inom arbetarrörelsen som
den var inom maoismen.

Lafargue stod inte högt i kurs.
En arbetare skulle slita och sen vila på sin fritid.
Till helegn skulle han gå på möte och dans arr-
angerat av partiet. Han skulle gifta sig vara trogen
och skaffa barn. End of  story.


Tåbb vill mer.
Tåbb vill annat.

Tåbb går under.