leifsjoqvist

I början av 1990-talet övefölls världen
av ett kultband som hette KFL. Det bestod
av två egna herrar från England vid namn
Drummond and Cauty.

De spelade en slags teknopop som slog
väl ut. De fick en listetta och håvade in peng-
ar. Så egentligen lika snabbt som de kom
försvann de. De brände upp en miljon pund
och filmade händelsen som de spred och
KFL var historia.

Drummond och Cauty bär på en slags anarkism.
Syftet med deras konst hur den än ser ut är att
folk skall tänka själva.


Då blir det lätt patetiskt när grupper bildas för att dyrka
och avbilda. Jag kommer att  tänka på en utmärkt scen
i Forrest Gump där huvudpersonen får för sig att springa
från kontinent till kontinent. Det får ett medialt genomslag
och snart har han följeslagare som springer med. Ingen
vet i vilket syfte men man antar att det är ett starkt syfte.

Idag liksom igår finns ikondyrkare till KLF.
Hur tänker man då?

Kulturen av idag ser ut så här.
Vi dyrkar författare, musiker, skådespelare och lägger vårt
hopp om ett bättre liv och en tanke om förändring i deras
händer istället för att tänka och agera själva.