leifsjoqvist

Dominance and submission är vad hundpsykologen
i TV4+ ständigt pratar om.
En hund är lycklig när den är undergiven och
vet sin plats.

Tage Danielsson var mycket skeptiskt till satsen:
"Undantaget som bekräftar regeln", men,
min hund följer inte hundpsykologens fyr-
kantiga världsbild vad det gäller hundar.




Terje heter han.
Han gillar inte koppel.
Människor gillar inte hundar utan koppel.
En konflikt.

Vi bråkar ständigt om detta jävla koppel.
Ofta låter jag honom gå utan och det är aldrig
några problem såvida inte någon jävla kanin
eller löpande tik korsar vår väg.

Så häromdagen skulle jag testa hundpsykologen
råd om att göra hunden undergiven. Inte fan blev
Terje lycklig av det. Tvärtom. Han såg ut som femton
kränkta kvinnor i klimakteriet. Vi pratar riktigt pisssur.

När vi kom in stack han bara och jag gick på dass.
Efter tarmtömningen skulle jag som vanligt sätta
på kaffe. När jag fyllde på kaffe i filterhållaren så
kände jag hur mina strumpor vätskades, eller rättare
dränktes.

Jag tittade ner och sedan tittade jag bort på Terje som
stirrade stint på mig utan minsta tecken på undergivenhet.
Det var så mycket hundpiss att det inte kunde varit en
olycka och dessutom hade han pissat när vi var ute.

Jag tvivlar på hundpsykologen tes.

Senare tog jag Terje med mig till köket. Jag pekade på
pissfläcken och samtidigt tog jag bunken med isvatten
ur frysen och hällde över hans huvud.

Han har inte pissat på golvet sedan dess.
En variation av undergivenhetstesen?