leifsjoqvist

I söndag lyssnade jag till en krönika av
Sissela Kyhle. Hon berättade om när de
rev Olskroken. Hon gjorde det så bra.


Jag minns också detta kulturmord.
Jag minns att man från en dag till en annan
i princip slog sönder hela Olskroken.

Biografen, Glashuset, Brandstationen och alla
andra underbara hus.


Kyhle berättar om hur hon gick där i ruinerna.
Så gjorde också jag. Jag minns att det var som
att se in i människors inre. Bengts rum i Örnbacken
minns jag speciellt för jag var aldrig inne hos honom.
Nu låg hans rum naket och våldtaget.

Under all krossad sten låg min ungdom begravd:
-Mina första bloss i lönndom
-Luffarblossen och hur jag lärde mig kyssas av Christina
-Hur jag tog Christine på tuttarna
-Alla tankar våra unga hjärnor producerade skyfflades
  undan av stora bulldozers.

Idag cyklade jag förbi gamla Redbergspojkar som spelade
boule utanför sin lokal på Uddevallagatan. Jag stannade
till och såg på dem. 20 män. Alla med kölapp till den eviga
intigheten. En stor del av Olskroken och Redbergslid kommer
att dö med dem. En viktig den av Göteborg försvinner.

Jag frågade en man om han lyssnat på Godmorgon Världen.
Det hade han.
Han sa inget men jag såg hans ögon tåras.