leifsjoqvist

Inför de senaste världskrigen så ägnade
sig de radikala år pseudofrågor. Det handlade
suffragettism och olika former av sexuell s k
frigörelse. Man tappade perspektiven. När de
styrande prata om en evig värld i fred lydde man
som får. Förtrycket i kolonierna var ju ändå så
långt borta. Viktigare var då specifika uttrycks-
former inom konsten. Man tappade analysen av
det samhälle man levde.

Vem styr?
Hur styrs det?
Vad styr?

Idag finns det  människor som stöder den amerikanska
imperialismen liksom människor stödde den tyska kolo-
nialismen inför krigen.

Idag finns det de som menar att USAs styrande är av Gud
utsända att styra världen, liksom man ansåg att kaisern
eller Adolf var upplysta härskare i sin tid.


Vad gör då de radikala ?

Jo, de diskuterar om transsexuella rättigheter att få bära
klänning i motvind utan att rigida människor blänger. Man
diskuterar alla rätt att knipsa eller klistra snopp. Man dis-
kutarar senaste hagelsvärmarna över Kista och språket
så som Dore använde bilder.


Vem lyfter frågan om arbetarklassens organisering?
Vem gör en klassanalys över ägandet och då framför
allt ägandet över medierna och det elektroniska vim-
let?
Vem kritiserar den svenska staten när man stöder krig
i allmänhet och den amerikanska imperialismen i synn-
erhet?

De som strider för jämlikhet utan klassanalys bryr ju sig
inte om att förtrycket består? Jag bryr mig mycket lite om
kvinnliga direktörer eller kvinnor i diverse chefspositioner.
Tvärtom är det ju cementerande av förtryck.

Man kan ju tänka sig en diktatur. Låt oss säga kapitalets
diktatur där alla kvinnor också får vara med och förtrycka
det stora flertalet. Man kan också kvotera in hbt-personer
för att få en bredd i förtryckarapparaten.

Enfrågerörelserna har under de senaste decennierna varit
till liberalismens, kapitalets och imperialismens fromma.



Så frågan är:
Vi kan se hur de radikala kopierar politiken från de
tidigare förkrigstiderna, vad sker nu?
Är vi redan inne i det permanenta tredje världskriget?