leifsjoqvist

Jag har en sönderläst bok från det glada 70-talet.
Det är inget av Marx eller som Fanon eller någon
annan av de böcker som fanns i varje maoists
bokhylla.

Nej, det är Den radikala vänstern-botemedel mot
senil kommunism och den skrevs av Daniel Cohn-
Bendit.

Det var den stora frihetsboken.
De tankar som Cohn-Bendit lyfter fram kändes så
rätt. Det handlade om att frigöra individer för att fri-
göra kollektiv. Det var en uppmaning till ett privat
uppror för att det kollektiva skulle bli möjligt.

Nu fick detta ingen plats vare sig i Världen, Europa,
Sverige eller ens Göteborg. 

Så det blev till att försvara världen mot Rysk och Ameri-
kansk imperialism istället. Kampen blev defensiv. Vi
blev emot en massa saker. Men vad ville vi? Vad lyfte
vi fram som skulle bli så mycket bättre?


Saker blev fan så mycket bättre.
Vi fick en sexuell frigörelse.
Vi fick ett tänkande som gjorde det svårt att stigmatisera
och förfölja särskilda grupper.
Vi fick ett samhälle som åtminstone formellt styrs av de
som väljs, inte de som föds till rikedom och makt.

Nu är dessa landvinningar på väg att förloras.
Så då kanske tiden komit för Daniel Cohn-Bendit.
Inte för det han står för idag- men väl det han stod för 1968.