leifsjoqvist

Hyrde Järnets änglar och blev närmast chockad.
En film som skildrar en ännu existerande arbetar-
klass.
En film som anlägger ett klassperspektiv framför
en könsperspektiv.

Det luktar svenskt 70-tal om denna film och det
gör mig så oerhört glad. Någon har insett att man
inte behöver spola ut barnet med badvattnet.


Agneta Fagerström-Olsson skall tydligen göra två
filmer till med samma tema.
I huvudrollen har vi kvinnor som försöker att leva sina
liv och filmen är allt annat än idylliserande ( förutom
det närmast pekoralistiska slutet).

Detta måste vara antitesen inom dagens feminism.
Där denna film tar sats i kamp och kämpande kvin-
nor håller universitetsfeminsimen på att drunkna i fittor,
horor, pervos, hbt och allt annat som gjort att hjärnan
flyttat ner mellan benen på de flesta i inte-intellektuella
akademiska systerskapet.

Filmen får fyra brödrostar.