leifsjoqvist

Det finns en grupp människor som är svårare
att förstå än alla andra. De är universella och
utan kulturella preferenser. Det är tonåringar
jag pratar om.

Min käre mellanson som bor hemma och till-
bringar sin vakna tid med att spela interaktivt
på Warcraft eller dricka pilsner tycker att han
är gudagåva till sin far. Gåvan är att han skaffat
jobb och köpt bil. Pengarna han tjänar, skall jag
förstå, skall ju inte gå till banala saker som mat
och hyra utan till bensin och öl.

"Jag lagar ju mat" , säger han.

Det gör han. Han letar upp allt som är dyrt och
exklusivt (jag har köpt) och så gör han grytor av det. Det som
inte ingår i projektet är att ta reda på allt som blir
över. Så när jag kom hem idag hittar jag ruinerna
från slaget om korv stroganoff.

Köksknivar ligger använda. Ostrester spridda med
otydlig precision. Spisen ser ut som om någon tor-
terats över den under flera dygn. Rödprickickt och ett lager av
stekflott över. Golvet nedanför har matrester och ser
också ut att ha attackerats av samma som spishällen.
Disken är naturligtvis kvar. Glassen jag köpte i storpack
är slut. Brödet har tagits ur frysen och torkat.
Ananasen är delad och ligger öppet och torkar ut sam-
tidigt som den angrips av en kohort av bananflugor.

Jag ringer min son och han förstår ingenting. Tvärtom
blir han förbannad av mitt tjat!

Uppgiven tar jag en titt i rummet där min äldste son flyttat ut.
Där har nu min dotter flytttat in sina kläder. Kläder kan ta oer-
hört mycket plats. Det finns inte en kvadratmillimeter hon inte
lyckats ockupera. Mina sängkläder har hon dragit in i rummet
och lagt på dammigt och hundhårsrikt golv. Ananasrester har
hon lag i fönstret i vardagsrummet.........

Jag blir trött.

Jo,,,,mjölken och toapappret var slut.
Får inte glömma att köpa nytt.

Home sweet home.