leifsjoqvist

I senaste numret av Arena så skriver 
LIvia Sennis om franska och italienska
mäns tolerans för våld och förtryck av
kvinnan.

Om kvinnor är dumma och mördas finns
lindring i dessa länders lagar. Passionsbrott
anses vara mildare än vanliga brott.


Sennis skriver  då:
I de fall muslimska kvinnor dödas går religionsdiskussionerna
höga och hela den muslimska världen kriminaliseras.
En italiensk kvinna dödas däremot alltid av en kriminell
eller sjuk människa.
Gärningsmannen får ensam bära ansvaret för sina handlingar. 

Hur självklart och ändå inte.

För några år sedan slaktade en man sin kvinna och två
barn i Norrland. Det fick mindre rubriken en man som
revs till döds av en björn. Trots att mannen förföljt och
föröskt mörda björnen ansågs mannen som ett offer.

Tänk också om en man i Hammarkullen slagit ihjäl sin
fru och deras barn med en yxa vad som hade hänt.

Den västerländska synen på brott mot kvinnor och barn
skiljer sig föga från den islamiska.
Det västerländska manliga kollektiva medvetande som
tänker och ropar på hämnd vid varje oförätt är vår tids
farligaste, mest intoleranta och inkonsekventa medvetande.