leifsjoqvist

Jag har ett särskilt förhållande till Relayer
av YES.
När jag var 16 år satte jag på skivan på min
grammofon( ..a gramophone!!!!!! ).
Jag somnade och musiken kom in i drömmen.
Det var en surrealistisk dröm med upplösta
former och färger i alla kulörer.

Så fort jag hör Yes så kommer drömmen tillbaka.
Jag förstår hur hjärntvätt fungerar. Filmer där huvud-
personen får höra ett stycke musik och kopplas då
på till att bli en perfekt lönnmördare är för mig fullständ-
igt logiska.

Så idag var jag ute och cyklade och satte på Relayer.
Jag gick in i min drömvärld och förlorade lite av vaken-
heten i den verkliga världen.
Plötsligt hör jag ett våldsamt brak.
Jag har svängt till höger. Mellan mig och en stor skyddsstolpe
ligger en liten man och en totalt demolerad cykel. Han har ham-
nat emellan. Cykeln har förvandlats till skrot. Malts ner.


Jag känner mig generad och förvirrad. Uppfattade inte situationen.
Mannen är skärrad. Han håller sig för huvudet och när jag får av
mig hörlurarna hör jag.......hur han ber mig om ursäkt!

Jag tittar på honom och säger:
"Ok, men gör inte om det..."

Skäms lite när jag fortsätter min färd mot Delsjön.

Jag ska lyssna på detta istället......