leifsjoqvist

På fredagen var jag och snurrade runt gatorna
Oranienburgerstrasse.Det skall vara kultur och
radikalt här.
På utsidan var det bara en massa stenhus och
grått och tråkigt. Berlin måste vara den mest ned-
klottrade staden i världen. Det är klotter överallt
och det är fult. Riktigt fult. Den som försvarar grafittin
som konstform skall åka hit.

Men så går man in på gårdarna och tvärgatorna och
då händer massor.
Helt plötsligt står jag framför Ramones Museurm.
Därinne går ett tiotal personer och alla verkar vilja
vara den glömda Ramone.
Han som dog eller inte fick vara med.

(åter öppet- ny adress)

Längre fram på en annan tvärgata råder husockupation.
Man har hängt ut en jätelik banderoll med ett ansikte
jag käner igen men inte kan placera. Det är inte Che
och det är inte Commendante Marcos. Till slut kommer
jag på vem det är David Lynch!




Allt känns så tyskt!