leifsjoqvist

Idag spelade vi vår första match i Gais Open.
Vi slog BK Näset, ett duktigt lag från Malmö
med 2-1.

Det var dock av sekundärt intresse för mig
denna dag.
För en bit in i andra halvlek blev jag akut skit-
nödig. Det var nödighet av värsta sort.  Jag
fick ropa efter en förälder att se till att sköta
eventuella byten från linjen och sedan gav
jag mig iväg.

Skiten i min tarm stred likt kubanska legosoldater
(allmänt betraktad som världens bästa soldater)
för att betvinga ringmuskeln att släppa efter.
Jag stred efter att hitta en toalett.
Överallt var det folk så jag kunde inte heller
bara sätta ner röven.

Jag släppte efter en aning och genast leta sig
skiten ut och vidrörde kalsongen innan jag hann
att dra in den igen. Så fortsatte kampen.
Jag började få en vision om hur det måste
vara för en man att bli våldtagen. Dock då handlar
det ju om att hindra något att komma in, nu rådde
det motsatta förhållandet, ändå kändes den bastanta
bajkorven............nääääääääääää.........................
(jag vill här bara förklara att jag inte är homosexuell
 och inte heller homofob, jag är bara människa)


När jag förtvivlat tänkte: jag skiter ner mig!!!!, såg
jag Eden, jag såg ett omklädningsrum. Jag rusade
in och slängde igen dörren inför ett tillrest Skånelag
som bytte om, jag slet ner byxorna och tömde mig i
en rörelse. Det var en tömning som letade sig in
på listan över de fem bästa orgasmerna.

När jag satt där med ett fåraktigt leende och kände
min tomma tarm upplevde jag euofori, men bara en
kort stund, nästa moment var att snabbt lämna om-
klädningsrummet och den fruktansvärda stan som
snart skulle anfalla de stackars skåningarna.