leifsjoqvist

Göteborg har beslutat att ta i med hårdhandskarna
med den organiserade kriminaliteten i staden. Det
oroar mig. Det känns som om att springa över ån
efter vatten.

Vi bode istället oroa oss över ett samhälle som föder
och uppfostrar människor som blir kriminella.
Är det ett val?
Vad är då alternativen för den som "valt" den vägen?

Jag hade en ung man som arbetssökande för inte så
länge sedan. Han har inte haft ett "hederligt" arbete på
fyra år. Gått och dragit. Gjort brott. Umgåtts med kompisar.
Vad gör de?

Går och drar.  Kollar film. Står och hänger. Gör brott. Dealar.
Inbrott. Spelar på allt och då menar jag allt. De är för små
för att komma in på de häftiga ställena i stan.

De vill annat. Men vad har de för alternativ?
De har hierarkier som andra inte ens kan stava till.
Hotet finns där hela tiden. Många är ständigt drogade
för att orka.

Den unge man som kom till mig möttes av positiva människor,
kvinnor som kramade om honom och välkomnade honom, det
blev för mycket och han klarade inte av hantera det. Han hoppade
av.

Det är symptomatiskt. När man möter dessa unga trasiga män
har de svårt med ögonkontakten om man är shysst eller bara
vill småprata om vardagliga ting som brukligt i vanlig relation.
De vet inte vad som skall komma.
De kan inte koderna.

Om du däremot hotar eller spänner upp dig då jävlar får
du ögonkontakt.
Då pratar du deras språk.
Då kan de koderna.

Så skall du göra dem osäkra var shysst.
I vilket fall måste man ha en lång landningsträcka.
Flera försök måste till för att dessa gossar skall lita
på sin omvärld och sig själva.

Repression blir i detta perspektiv rena skiten.
Dumheter!