leifsjoqvist

Kaliber har gjort kanske årets viktigaste
program.
De har följt 15 ungdomar som valt att vända
den samhälleliga trenden ryggen och vittna
i domstol.

Resultatet är entydigt.
De har inte hotats.
De har trots oro och nervositet,
växt som människor.

I flera fall har de mött de som attackerat
och senare dömts och mötet har varit till
deras egen fördel.
Vem är mest rädd frågas i programmet?
En högst relevant och viktig fråga.

Programmet visar också att de som håller
emot är föräldrarna till de utsatta barnen.
Föräldrar som projicerar hela vuxenvärldens
rädsla på de unga. Det är patetiskt.


Det var inte bättre förr.
Det var kanske lite bättre eller lite sämre.
Men en sak är säker:
De vuxna var fan så mycket bättre.

Nu består vuxenvärlden av massa jävla
mesar som är rädda för allt, utbrända
och tossiga och som projicerar denna
totala uppgivenhet på de unga.

Vad händer med människan när hon fyller 35?
Är det nödvändighet att drabbas av minnesförlust
och sedan bara måla fan på väggen när dagens
ungdom kommer på tal?

Vi pratar om ett problem som är tusenårigt, detta
att de äldre fördömer de yngre.
Detta att de äldre glömmer sin egen ungdomstid,
eller om de minns så är 75% ändå borta.