leifsjoqvist

På varje arbetsplats och i varje förening har man
en massa som aldrig säger något. De bara går
med och följer strömmen. Det enda som upprör
dem är när någon bryter en regel, oavsett om detta
regelbrott gjort gott eller ont.

Vi hade en kvinna på mitt jobb som kom varje morgon
och alltid exakt i tid. Hon åt inte frukost som oss andra
utan hon kollade hur mycket vi åt.

Hon bröt inte en regel under sin 20-åriga yrkeskarriär
och tyckte själv att hon var något av Gud utsänt.

Vi andra tyckte att hon var en jävla pina.
Hon var stressad och spred olust omkring sig.
Hon pratade massor mellan två ögon och blev
därmed en spridare av psykisk smitta.
När en konflikt bara damp ner utan avsändare
kunde man ana att hon hade skjutit startskottet.


Denna typ av människa är så vanlig.
Pestspridaren utan ett eget jag.
Projiceraren som vägrar att ha ett eget liv
utan bara fogar sig i de strukturer hon ham-
nar i.
Livsprojektet blir att hålla sig till de uppställda
regler som finns. Aldrig avvika från dessa.

Det är  den typ av människa som blir angivare
under Stalin eller tar anställning i ett koncentrations-
läger och som senare blir djupt kränkt när någon
avkräver ansvar. Hon är otroligt vanlig i svensk
sjukvård och omsorg. Den sovande nazisten,
eller den av religion anstrukne.