leifsjoqvist

I Studio Ett hör jag hur en polis försöker att
förstå gängvåldet bland unga med att de spelar
för mycket spel och tittar för mycket på Tony Montana.

En annan idiotpolis sitter i Åstols-Nisses program och
säger att nu skall vi ut och röja upp i gängen. Hårt mot hårt.

En kvinna från BRÅ säger att unga söker snabba pengar
men också sammanhang. Gänget är viktigare är brottet.
Man söker alltså kollektiv där man kan agera.
Vad är väl då bättre som alternativ än fotboll?


På 70-talet när jag var tonåring fanns en utbredd rotlöshet.
Östras pojkar fann inte rot i några grupper. Vi drev. Där fanns
våld. Där fanns vapen. Där fanns droger.
Gruppen var nummer 1.
Det fanns människor som dödade för skit även på 70-talet.
Jag var med.


Det var VI och det var DOM.
VI var hjältar och DOM var onda.
Kärringen Svenningson och Vaktmästare Karlsson var onda
därför att de utmanade OSS. DOM var ONDA.
Då DOM var ONDA hade vi rätten att tillgripa våld.

Vi hade samma tänk som dagens unga gängmedlemmar
och det var innan Internet och det var en tid när man tvingades
att se Örnnästet på Mignon 5 gånger för att få sin veckodos av
våld.


Det handlar alltså om att visa respekt.
Det handlar om att visa alternativ.
Det handlar framför allt att hitta de som
inte orkar längre. De som vill bort från
gängen. De som kan koderna. De som
vet hur de är.

Det handlar om att mötas.
VI och DOM måste bli ett VI.