leifsjoqvist

Jag har en svaghet ( erkänner ödmjukast) och
det är att jag inte klarar av att hantera känslan
av att inte kunna få saker att fungera.

Det som händer är att jag blir så frustrerad
att jag hotar allt från min cykel över cd-spelare
till gångstavar med döden om de inte gör
som jag vill.

Det brukar inte fungera.

En gång fungerade det. På väg från Varberg
slutade mina växlar att fungera. Endast den
lättaste gick att få in. När man cyklar långt vill
man ha ett lugnt och jämt tempo alltså mot-
satsen till vad man får om benen måste pend-
la snabbt för att det hända någonting överhuvud-
taget. Jag cyklade då in på en avfart, sparkade på
min cykel och hotade den till livet. Det fungerade
så till vida att 4:ans växel hoppade in och det gjorde
det drägligt att cykla de resterande milen.

Idag skulle jag gå ut med gåstavar. Det är lite pussy,
men nu när jag fyllt 50 skiter jag i det. Däremot fick
jag inte låsmekanismen att fungera så stavarna
sjönk in varje gång jag satte dem till marken. Jag
försökte på alla vis att hitta hur det skulle vara, men
jag gick bet. Jag blev så frustrerad över detta att jag
bröt dem i tre delar och när jag "mördat" mina stavar
såg jag att man skulle låsa dem genom att vrida under-
delen moturs. Skammen har jag kvar.