leifsjoqvist

I lördags blev jag erbjuden ett extraknäck (omedveten humor).
Jag skulle sova jour på ett boende och det var inga
problem. Bara sova. På morgonen när jag steg upp
skulle jag bli avlöst och dete enda som skulle ske
var att jag skulle få övertid för en massa sömn.

Ofta är mitt arbete en väntan.
Människor med autism och/eller intellektuella funktions-
hinder behöver just tid. Det kan vara att vad som helst
att ta sig från punkt A till punkt B. Ett lysande exempel är
en man som för många år sedan vägrade att lämna sitt
rum. Då var det soffläge i tre månader och massa pocket-
böcker. Allt i väntan på att den boende skulle ta steget.
Som sagt: tre månader senare kom han ut och har ald-
rig haft problem sedan dess.



Så då inatt.
Jag somnade efter att den boende somnat och det
sista jag mindes var taxametern som klickade: 100%,
100%, 100%..................

Jag vaknade med ett ryck klockan 0215.
Den boende var i duschen.
Jag gick för att se om det var några problem.
Det var det.
Nämnligen skit.
Skit överallt.

Hela sängen, alla sängkläder, sidan av sängen,
golvet framför, mattor, handtagen in till duschen,
handfatet,, toalett stolen. Den boende var full av
skit. Hela kroppen, benen händerna upp till arm-
bågarna var täckta.

Det tog sin tid.
Först ut med allt löst genom rutan.
Sedan tvättade jag golv, dörrar, säng, toalettstol,
handfat, väggar och tills lut den boende själv.
Jag skurade av allt tills jag kom till händerna
och skiten hade letat sin in i varje por.
Jag kände förtvivlan.

Till slut var den boende klar och jag kunde
bädda rent och få han i säng.
Då var det bara att gå ut och skrapa bort
skit från lakan, madrass, filtar och kuddar.
Till slut in med allt i tvättmaskiner på lång
tvätt och 60 grader.

Klar.
Från början till slut, en timma.

Jag sov inget resten av natten.
Jag låg och oroade mig för att vakna till
ett nytt kalas. Så jag läste Erik Nivas ut-
märkta artikelsamling om fotboll istället.

KLockan 800 blev jag avlöst av en leende
amn som hurtfrikst och med ett sting av
avund sa : "Öhhhhööööhhöö, 100%,100% öööhhööö........

I mitt inre pålade jag honom långsamt och när han
skrikit tillräckligt länge med ett flisig träpåle trädd
från rövhålet upp till nacken så steglade jag honom
som ett varnade exempel till eftervärlden om att dra
för snabba slutsatser.