leifsjoqvist

Idag träffade jag en gammal klient.
Han verkade lycklig.
För 20 år sedan när jag mötte honom
första gången var han inte särskilt lycklig.

Då hade han bitit sig igenom en hand in
till benet och skulle inte få vara kvar där han
bodde.

Nu hade han blivit rund.
Nu såg han ut som en gubbe.
Under de år jag träffade honom log
han sällan.

Nu sken han som en sol.
Vi möttes på ett gårdsplan och han kom
emot mig och sträckte ut sina händer. Jag
tog dem. Han upprepade detta och jag blev
nästan rörd, under några sekunder visade
han mer känslor än under alla år vi hade
tillsammans. Vi hade ett möte. Första gemen-
samma.

En sak var dock inte förändrad.
Hans kosthållning.
Han tuggade i sig av skotten från sälgen och
åt de unga kottarna på enen.