leifsjoqvist

Idag på träningen skule jag flytta ett av
de mobila målen och såg inte en liten
flicka som stod bakom. Men jag hörde
henne. Hon skrek och jag trodde jag
brutit hennes fot. Hon pekade på foten
när jag tröstade henne och jag kunde
snabby konstatera att det verkade vara
i sin ordning.

Hon kunde vara tre år och hennes bror
som var med några år äldre. Han fällde
en kommentar som jag inte kan släppa:
"Det är bra. Det var inte med mening", sa
han till henne.

Jag sa till dem att hälla på lite vatten från
våra vattenflaskor och när jag kollade till
henne en stund senare skakade hon på
huvudet om jag frågade om det var bra,
men jag  såg att det var över hon ville ba-
ra vrida om kniven i mitt samvete en aning
och det kunde jag med lätthet bjuda på.

Det är hemskt när barn skriker av smärta.