leifsjoqvist

En god kollega gav mig idag en CD med band
som han lyssnar på och tycker är bra musik. På
vägen hem från jobbet lyssnade jag och förund-
rades över hur lika allt lät. Det var som om sam-
ma sångare var med i alla band. Ljusa, tunna rös-
ter som knappt hörs. Små runkegossar som sjung-
er om hjärta och smärta.

Glasvegas, Grizzly Bear, Bon Iver, Beirut, Arctic Mon-
keys, Vampire Weekend, Band of horses och det
finns hundra likadana band till. Alla saknar de kuk.

Musiken föddes och dog under några dagar 1969.
Musikens Big Bang. Då stod man med styva organ
och strök bort flänsosten och drog av den snabbt
med valkiga händer. Då var allt i ett. Band, musik
och publik var i ett gemensamt kaos. Det var skit-
igt och luktade. Det var som livet. Det var livet.


Under 70-talet fanns en den fantomrörelser kvar
som efterdyningar till Big Bang. Genesis, Yes, Gentle
Giant och flera på ena sidan. Deep Purple, Led Zeppe-
elin, Sabbath med flera på den andra. Så de tidlösa
utanför varande Cash, Cohen, Lou Reed.....................

Sedan början på 80-talet könlös trallflams.
Inget dick cheese eller cunt sauce.

På stora scener står dockor och lallar och 50000 fånar
står nedanför med en pincett och rycker i det döda kött-
et mellan benen men allt förblir slakt och menlöst.

 

Motsatsen. Humble Pie. Lyssnade häromdagen på
Signed Sealed av Steve Marriot (frontman i Humble
Pie).Näst sista låten, rockens värsting nummer 1, 
Don´t need no doctor. I mitten av låten ett grymt trum-
solo och när sedan Marriot trampar igång igen är
det som ett paradisjuck in i himmelen. Jag skrek,
högt, och lyckades skrämma skiten ur en full buss-
kur vid Brunnsbotorget. (1)

Fotnot:
(1)  Kan man skriva en full busskur eller blir det jordens
       syftningsfel?