leifsjoqvist

Det finns en tendens att frösköna och hjälteförklara
kriminella. Det är ett stort misstag. Den kriminelle
som sådan är en praktisk tilllämpning på socialdarw-
inistisk ultrakapitalism.

Jag tar vad jag vill för att jag vill det om svaga kommer
i min väg får de skylla sig själv. Bara jag är viktig och
andra männsikor är till för att jag skall utnyttja dem.

Det är en sak att de felsta kriminella kommer från ett
taskigt förflutet och att det fisnn orsaker till att de blir
som de blir, men radikala eller positiva för något annat
än skapandet av ett reaktionärt samhälle är de inte.

Jag tänker på detta när jag ser District 9. Ett av de stör-
sta problemen som ANC hade var att hålla rent bland
sina egna. Inne i kåkstäderna florerade kriminaliteten
och det kriminella ekorrhjulet rullade ibland fortare än
befrielsens. Prostitution och droger har aldrig befriat ett
folk.

Om man ser till de effektiva befrielserna genom tiderna
så ser man medvetenheten att ta hand om trasproletari-
atet. De utslagna är alltid en femtekolonn som sviker si-
na egna för att få en sil eller få sälja en. De fackliga rör-
elserna i Sverige utfärdade alltid spritförbud vid större
konflikter. de visste att spriten bröt ner kampmoralen.
Solidaritet i Polen jobbade likadant. Upproren i våra för-
orter har inget radikalt i sig. De som bränner bilar och
hus i sitt eget närområde har ju bara skit i huvudet.De
som kastar sten på ambulans och brandbilar är ju bara
fiender till allt.