leifsjoqvist

Idag lyssnade jag till ett pausprogram på P1.
Det handlade om Sven Stolpe och man sände
bl a en intervju med Bo Teddy Ladberg.

Sven Stolpe var kulturkonservativ.
Konverterad katolik.
Politisk rabulist.

De sista åren skrev han krönikor i Nya Wermlandstidningen
som var oerhört roliga. Hans rabiata antikommunism slog
ju över så det var med spänning jag läste hur han nästa
gång skulle ta heder och ära av allt det som jag stred för.

Han var rolig.
Han hade självdistans.
Han gillade Jan Myrdal.

Det som definitivt gjorde mig beklämd med honom var
att han påstod sig läsa 1000 böcker om året. Alltså tre
böcker om dagen.
Jag som stred med att hinna med Wilhelm Moberg som
läste 3-4 böcker i veckan.

Jag knäcktes.
När jag började att bara leta efter kortromaner förstod jag
att klockan var slagen.
När jag började att fundera över hur man skulle definiera
pockettidningen R? Bok eller tidning?
Jag insåg att formen hade besegrat mitt förstånd.

Det var då jag började läsa vuxenserier på allvar.