leifsjoqvist

Jag var på utställningen om Darwin i London i söndags.
På ett ställe finns lite om Darwin och politiken. Det stod
att vänstern och Darwin inte var kompatibla.

Det är en sanning med modifikation.
Vänster har ju faktiskt hyst allt från extremdarwinister till
anti-darwinister.
Vad som varit mer korrekt att skriva hade varit att
vänstern inte har haft någon linje alls.

Engels skrev ju Naturens dialektik där han hävdar att
handen och hjärnan utvecklas tillsammans. Oavsett
att dessa fragmentariska tankar fått kritik var ju knappast
Engels och Marx i opposition mot Darwin. Tvärsom.

En del tokerier under Stalin, läs Lysenko, var ju snarare
en vulgärtolkning av Darwin än anti.
När Stalin då ansåg att Mendel och genetiken
var borgerliga irrläror så gick det mesta i spinn.

När vantolkningen som kallas socialdarwinism uppstod
med E Wilson då uppstod också etn motkraft som stred
för humanismen mot biologismen. Resultatet blev inte
så bra då man i princip hävdade att arvet betyder inget
och miljön allt.

Denna tanke är ju vidirig för alla de som faktiskt inte har
så stora förutsättningar. Resultatet blir att det är deras
eget fel att de inte lär för att de är lata.

Sålunda borde det inte finnas en motsättning här.
Arv betyder och miljön  formar.
Det borde inte råda någon tvekan här.