leifsjoqvist

Så här efter jul framstår det som vi är
inne i en språkförbistringens tid.
Jag träfffade några grabbar efter jul och
sa att jag hade fetångest.

Det såg skärrade ut men sa inget och jag
förstopd då att de trodde att jag var på rand-
en till en psykiskt sammanbrott. De tolkade
det som jättemycket ångest.


När jag då förklarade att det handlade om att
jag kände lite ångest över att ätit  för mycket
och kanske ökat lite för mycket i vikt log en av
grabbarna och sa:
"Ingen fara, du är lika fet som vanligt".

Detta är min julklapp till den grabben för nästa år.