leifsjoqvist

Det finns inget som engagerar mig så mycket
som när svenska landslaget spelar handboll.
Handboll är näst rugby den tuffaste av alla lag-
idrotter och likt rugbyn den mest schyssta och
ärliga. Här finns inga filmande latinos och inte
några fjantar på skridskor som fullt vaderade
står och putter på varandra och tycker att de är
jättetuffa.

Handbollen är till för de som fortfarande tror att
idrotten har en inneboende kraft att skapa ett
bra samhälle ( motsats ishockey alltså).
Tuffheten och att det alltid händer något gör att
den också är eorhört engagerande.

Hanbollen påminner också om boxning. När man
är en duktig fighter sitter slagen och man dansar i
ringen och man tycks oövervinnlig. Så får man en
smäll och blir groggy och man ser inte riktigt sin mot-
ståndare, man missar sina slag och man tar bara
emot ännu mer stryk ända tills man förnedrat drattar
på ändan och får visa upp sig i offentlighetens ljus
som den besegrade, den oduglige. Det är verkligen
en dans på slak lina.

Svenska landslaget i handboll råkade ut för detta idag
mot Frankrike. Knock direkt och sedan 50 minuters
avklädning och förnedring. Frankrike sprang på ett
ben och gjorde vad de ville. I Svenska laget blev går-
dagens hjälte, Doder, en avklädd fjant som gjorde allt
fel. Källman, en världsstjärna, blev en fjunig feg gosse
som inget vågade och heller inget gjorde. Den unge
Carlen som hade viljan slog orent  och fick rött kort.
Det var en hemsk kväll.

Där satt och jag ock skrek mig hes.
Hade någon spelat in alla okväden jag vräkte ur mig
hade jag troligen blivit hämtad av polisen:
"Din jävla fitta", "Ditt lama jävla gorillanylla", Dränk dig själv
i grispiss" var bland det snällaste jag skrek där i min
frustrade ensamhet och påtvingade roll som supporter
till ett förnedrat lag.


Mitt dotter kom hem och tittade in och frågade om jag var
psykiskt sjuk. Hon är dock van och brukar vanligen lämna
hemmet tidigt vid viktiga matcher i handboll och fotboll.

Tänkte efter matchen på Mendel-Enk som hävdar att när
vi skapar och deltar i strukturer som de ovan så kan 90-95%
av alla män hantera jargongen och skulle likt mig själva ald-
rig bära hand på ett barn eller en kvinna, men så finns det de
som inte klarar detta och de får näring av denna jargong. den
bekräftar deras nidbild och sanktionerar våld.

Sålunda väljer jag att titta på viktiga matcher i ensamhet.