leifsjoqvist

Jag minns ett av mina bästa knull i en soffa
och framför allt den underbara euforiska kän-
slan dagarna efter.

Idag såg jag Kasper Hauser av Werner Herzog.
På 70-talet såg jag Herzog och hänfördes:
Aguirre, der Zorn Gottes
Hjärta av glas
Fitzcarraldo

Bruno S växte upp på metalsjukhus och hade långa
peioder av tillstånd när han bara skrek av ångest. Her-
zog var lika mycket psykolog som regissör.

Ett 70-tal och sedan inte mycket av värde.
Men jag såg aldrig  Kasper Hauser .
Idag såg jag den.
Jag hoppas innerligen att den återkommer
så jag kan se den på stor duk. Vilket foto.
Det handlar alltså om Kasper Hauser som
lever första delen av sitt liv instängd i en käll-
are och kommer ut i verkligheten och träffar
människor först i vuxen ålder.

Hans möte med konsten och människor är så
bra skildrat. Existensialism i dess prydnad.
Han möte med kyrkan är bland det roligaste
som skådats.
Hans möte med logiken är ett mästerverk.
Det handlar om slutledning inte argumenterande.
Filosofi som yttersta underhållning.

Den magnifika cirkusen med dess fyra gåtor.
Jag är hänförd.


Så musiken...........................(Kolla fotot)

Denna musik hittar du också här:
Kan du filmen?

Moderniserad låter det så här!!!!

I äldre tappning så här!

Original

Japansk variant